Bröllop och skilsmässa!!
Oj oj vad ska man börja. Jag är fortfarande ganska sårad över hur min man gjorde slut med mig. Nu har det gått ca 2 månader. Och jag skulle inte vilja ha tillbaka honom. Men man skulle vilja veta varför. Fast det kommer jag förmodligen aldrig få reda på. Det värsta är att vi har två små barn. Hur man än vrider och vänder på det så kommer dom i kläm.
Jag ska börja från början. Vi har varit tillsammans i nästan 9 år. Han friade till mig när jag fyllde 30 år. vi skulle egentligen gift oss året därpå men då var jag gravid. Ville ju inte vara "tjock" när vi gifte oss. Lille sonen föddes i juli. Han kom en månad för tidigt. Fick ljumskbråck som vi var inne och opererade. Jag fick honom med kejsarsnitt som tog 4 månader innan det läkte. Det var en tuff start men jag försökte vara positiv. För barnens skull såklart.
Min kusin gifte sig i januari i år. En dag mitt i veckan bara han, hon och deras dotter. Ah så kan man göra tänkte vi. Så började vi planera. Fast vi ville ha med familjen. Jag tyckte egentligen att det räckte med våra barn och våra föräldrar. Det var hela tiden Marcus som pushade att vi skulle bjuda med våra syskon, sen blev det kompisar och tillslut även våra mostrar med kusiner. Han ville vara i en ganska dyr lokal. Och maten gjorde vi själv så att vi bjöd till gäster kvittade ekonomiskt. Vi blev 40 stycken. Fortfarande ett litet bröllop.
I början var han med och planera. Nu i efterhand så ser man allt som varit fel eller annorlunda. Men då såg jag inte det. Jag trodde bara att han mådde dåligt över sitt arbete. Jobbet har alltid varit viktigt för honom. Han har inte kunnat vara pappaledig för det inte skulle vara populärt på jobbet. Puckat egentligen. Men jag har ju velat vara hemma. Och tycker att det är super mysigt.
I alla fall vi gifte oss i slutet av maj. Vi hade sådan tur med vädret. På förmiddagen var det molnigt. Vilket fotografen var överlycklig över. När vi kom ut från kyrkan så kom solen fram. Den var sedan framme hela dagen. Vigseln var också kanon. Den lille höll sig lugn. Och den stora var lite med framme vid oss eller så satt han med sin kusin. Vi hade en kille som sjöng. Allt var perfekt.
Dagen innan midsommarafton ringde telefonen från ett nummer som jag inte kände igen. "Hej jag heter Fredrik min sambo och din man har ett förhållande". Inte ett samtal man vill ha när man varit gift i knappt 3 veckor.
När jag frågade honom om varför han inte blåste av bröllopet så handlade det endast om feghet. Men det får han äta upp nu. Det kostar 900 kr att skicka in skilsmässopapper till tingsrätten. Nu har jag hittat ett annat boende. Det enda kravet är att jag får inte stå på den lägenhet som vi bor i nu. (Han bor inte här nu). Antagligen för att det ska gå juridiskt till så måste vi göra en bodelning. Det är ju inte helt gratis.
Jag har raderat alla bilderna från bröllopet förutom denna.
Jag kan förstå varför folk blir bittra. Jag försöker verkligen inte bli det. Ibland är det svårt. Men jag plågar mig själv med att kolla på en massa kärleksfilmer. Kanske för att se att det inte är helt kört. ;) Alla killar är förhoppningsvis inte kräk.
